Man måste ju få fråga: är jag så oemotståndlig för kvinnor att de måste avsäga sig all kontakt, blocka mig och halva min familj på Facebook och köra ignoreringsmetoden för att komma över mig? Jag vet faktiskt inte, men det verkar nästan så.

Jag har en bekant - ja, vi kan kalla henne så - som gjort just detta. Hade jag varit henne så hade jag utan tvekan känt en del skam (specifika saker som hon har gjort skulle inte ens Leif Silbersky kunna försvara), men de svaghetstecken som hon nu visar upp är bortom all mänsklig vett och sans. Herre min Gud, det är du som ska skämmas. Inte jag. Trots det så sitter jag här och det känns som om jag har blivit polisanmäld för ofredande. Och detta enbart för att du behandlar mig som en stalker. Jag menar, kom igen, jag har inte ens ödslat dig en enda tanke! Ditt sätt att arbeta på lämnar en del att önska. Har man verkligen alla hästar hemma i hagen om man inte finner bättre metoder att komma över en människa på?

Det ironiska med denna historia är dock hur falsk en människa kan bli. Vet man vad en människa är värd så kan man ju för fan inte bete sig som ett svin. De få gångerna man ser dig på stan sätter du upp det falskaste leendet som existerar. Varför gör du så? Har du och blivit någon djävla reklampelare för tandkräm, eller? Stäng igen käften och var konsekvent. Snacka om avdelningen för svälja mygg och svälja kameler; behandlar du mig som en stalker på nätet så ska du väl ändå behandla mig som en sådan i det verkliga livet också? Eller hur? Hycklare.