Michael Jackson var en fantastisk artist och det är verkligen tragiskt att han har gått bort så pass ung. Visst, jag har inte alltid varit hans största beundrare, men jag förstår faktiskt de som dyrkat marken han gått på. Han var stor på så många olika sätt. Det kan man dock inte säga om det pengakåta folket omkring honom.
Igår hade en dokumentär om hans liv premiär på biograferna. This is it heter den och i samband med släpps en skiva med samma namn. Båda dessa har fått tämligen usla recensioner (i synnerhet skivan) och det får mig osökt att än en gång fundera över skivbolagens strategier. Har de verkligen blivit så desperata att de gör vad som helst för att suga folk på pengar eller är det ett genuint intresse som gör att de släpper en trettiosjunde skiva som låter precis som alla andra? Eller, vad sägs om att sätta ihop gamla bilder av Michael Jackson och kalla det en ny dokumentär? Det må vara nya bilder som ingen har sett förut, men det är ju fortfarande en minimal produktionskostnad vi talar om.
Jag vet i alla fall vad jag tror; gå inte och se filmen och köp för guds skull inte skivan. Ni gör ingen annan än skivbolagen och hans pengafixerade familj en tjänst. Tror att ni gör den goda Michael en tjänst? Ja, då får ni faktiskt tänka om.
Om ni inte känner för att tänka om, läs åtminstone dessa citat om filmen:
“For a man who so desperately wanted to show us perfection — or at least project the illusion of it — Jackson would never, ever want us to see this film.”
“Those who stuck with the troubled pop icon after his universe shifted from the charts to the tabloids probably will find equal measures of inspiration and heartbreak in the documentary. For everyone else, it’s a strange offering.”
“Neither a true concert film nor a strict behind-the-scenes documentary, This Is It is, like Jackson himself, a real hybrid.”
