“Varför är livet så jävla orättvist för?”

Den frågan ställer jag mig själv varje dag, ibland med tankarna på andra håll i världen och ibland med tankarna på mitt egna öde. Allt som oftast kommer jag till ro när jag tänker på att oturen och orättvisan så småningom jämnar ut sig. Jag har personligen kommit ifrån de värsta nihilistiska tankarna genom att tänka att glädje - generellt sett - är ett ytterst ovanligt mänskligt tillstånd.